Human Society

Stockholm stad

Södermalm

På Medborgarplatsen ståtar en enorm stenkyrka – Katarina Domkyrka. Ett gigantiskt byggnadsverk i sengotisk stil, täckt med gargoyler. Filmar man från en kyrka i Stockholm så används nästan uteslutande Katarina Domkyrka, ett magnifikt verk, genom de stora och höga fönstren silas dagsljus in, och faller på långa rader av mörka, nötta träbänkar, platsen för pöbeln, i långhuset. Längst fram bredvid koret och altaret finns en dörr till sakristian, dit endast kyrkans folk har tillträde. På bägge sidor om långhuset finns olika små kor, bakom låsta gallergrindar, och man kan se vackra väggmålningar och väggmålningar. I mitten av kyrkan står en magnifik predikstol, klädd i guld och vackra färger. Här brukar prästen stå på söndagarna och med stark röst förkunna Guds vilja för folket! På nätterna har folk sett underliga ljusspel från Domkyrkans välvda mosaikfönster, ibland ackompanjerat mer orgelspel från urgamla psalmer. Trots att det är Guds hus kan man aldrig vara riktigt säker på vad som gömmer sig alla hörn, vrår, kor och skrymslen i denna fantastiska kyrka.. De nordöstra delarna av Söder är i ett förfärligt skick, elen ostadig, husen trasiga, och vägarna är fulla med hål. Här bor mängder med folk, stora familjer lever i trånga lägenheter, i svåra sanitära förhållanden. Ungdomar på drift bor i igenbommade hus, utan el och vatten. Det är smutsigt, skitigt och luktar kloak. Medelklassen undviker området, inte för att det är osäkert utan för smutsen, som sätter sig i kläderna. Sjukdomar frodas; länge trodde Smittskyddsinstitutet att smittkoppor och polio var utrotade - så fel de hade. Här frodas tbc, smittkoppor, polio och lunginflammationer, tillsammans med loppor och löss. Bland människor som jobbar för en minimilön, eller ingen alls, utan ork eller pengar för att ta sig därifrån.

De västra och södra delarna av Söder är mer vanliga; de får dras med inbrott och ungdomsgäng som svartsjukt bevakar sina egna hemkvarter. Här bor människor, en salig blandning av åldrar, etniciteter och inkomster. Vissa får kämpa för att ha råd att bo kvar, andra lever livet med semestrar och resor. Husen är hela, om någon hittar ohyra ringer man efter Anticimex, blir man sjuk tar man kontakt med sjukvården. Polisen är väl inte alltid att lita på, men bortsett från gänguppgörelser är det tillräckligt lugnt för att man inte ska oroa sig. Trafiken är tät, och det är ofta svårt att hitta parkering bland mixen av bostadshus, affärer och kontor. Restauranger och barer ligger tätt, och alla letar efter sin nisch för att överleva i den råa branschen. På Hornsgatan ligger klubben Steel Factory, som efter ett kort försök att lansera sig som glitterrockpub snabbt gick tillbaka till "klassisk" goth/darkwave/industrial/ebm. Mitt i SoFo, i korsningen Skånegatan, Katarina Bangata och Östgötagatan, ligger klubb Cosmopolitan. Musiken är blandad, med allt som anses coolt, Britpop (Keane, Oasis, etc), 80-tals (Synthpop, vissa hits och ska), till Manu Chao. Södermalm är även en sandlåda för stadens fetischister och sadomasochister. På Bastugatan ligger fetischklubben Cocoon, och liknande ställen finns vid Hornstull och Nytorget.

Långholmen och Reimersholme

All Långholmens mark tillhör det statliga Centralfängelsets långtidsanstalt. Hit kommer man inte för småbrott. Här finns seriemördarna, pedofilerna, de maffiabossar som lagens långa arm till sist lyckades fånga. Och här finns, om man får tro de elaka ryktena, de politiska meningsmotståndare som vet för mycket för att sättas någon annan stans än på den isolerade delen av Centralfängelsets mentalavdelning. Utbyggnad efter utbyggnad har gjort att det enda grönområde som finns kvar på ön är rastgården. Stränderna är kantade av fyra meter höga elektriskt ledande och hullingförsedda stålgaller. Västerbrons fundament är kantade taggtråd. taggtråd. Vakttorn finns med hundra meters mellanrum runt hela ön. Det ryktas att Långholmskanalen, Pålsundet och Riddarfjärden utanför ön är fullt med radiokontrollerade undervattensminor. Långholmsbron är sedan länge bortsprängd och ersatt med en fängelsekontrollerad båttrafik från Söder Mälarstrand. Mobiltelefoner, datorer eller TV-apparater tillåts inte åka med ut till fängelset. Enligt den officiella informationen får internerna tillbringa sin tid med att arbeta för att betala tillbaka sin skuld till samhället. Rehabilitering är inte aktuellt. Åker man till Centralfängelset kommer man antingen ut om 50 år eller när man är död. Exakt var internerna arbetar med är det dock inte många som är säkra på. Det finns också dem som påstår att den medicinska avdelning som Södersjukhuset har på ön är bättre på att utsätta de internerade för olika sjukdomar än bota dem från det. På Reimersholme finns Centralfängelsets korttidsanstalt, som även den upptar hela ön. Säkerheten är något mindre rigorös, fångvården är så pass fungerande att endast 80% av de utsläppta internerna återfaller i brott.

Gamla Stan

Gränderna i Gamla Stan är många, smala och mörka. De uråldriga stenhusen glänser av fukt och klibbig murgröna och högt ovanför huvuden vakar de djuriska stenstatyerna över de dödliga från husens tak. Många historier har berättats om husväggar som flyttar på sig, nya labyrinter av gränder som ingen karta kan försvara och ögon i stenristningar som plötsligt börjat röra på sig. Om historieberättarna hade varit mer nyktra under sina vandringar hade folk kanske till och med trott på det. Under dagtid gör myllret av turister att Gamla Stan är tämligen trygg bortsett från den vanliga arsenalen av ficktjuvar, månglare och souvenirbutiker. På natten är Gamla Stan en lugn plats. Den typen av lugn som man knappt vågar viska i av rädsla för att störa något. Fler än en öppning av månghundraåriga källare i Gamla Stan har avbrutits för att arbetarna svor på att något kändes fel. Man har lärt sig att det finns platser som inte borde störas. På natten finns den enstaka turisten och krogbesökaren, men framför allt är nattens Gamla Stan ett tillhåll för de Besläktade. Vid Stortorget ligger hotell Lady Hamilton. Ovan mark är det som vilket medelklasshotell som helst, men förbi koderna och identifikationskontrollerna till hissen och ner under mark kommer man till ett antal våningar endast för de odödliga och deras tjänare. Här ligger ett gästhotell för nyankomna till staden med en ghoulbemannad reception. Här ligger även ett bibliotek och baren Happy Harry’s, som erbjuder Stockholms finaste utbud av mänskliga blodgrupper.

City

Vid Hötorget och Sergels Torg tornar skyskraporna och affärskomplexen höga, blanka och oåtkomliga. Det är ytterst få som faktiskt bor i city. Direktörerna körs dit i limousiner på morgonen och hämtas igen klockan fem. De få lägenheter som inte har gjorts om till kontor eller nöjespalats ägs av företagen och används som övernattningslägenheter för de anställda. Men visst spenderar folk tid i city. Säg den handväska som du inte kan hitta på Hamngatan eller den k-pist inte kan köpa på Kungsgatan. De flesta grundskolorna i City är ägda eller helsponsrade av multinationella företag, och det är långt vanligare att eleverna får lunchkuponger till närmaste hamburgerkedja än att skolan tillhandahåller egen matsal. En storsatsning på amerikanska våldsfilmer gör att biopalatsen går som smör. På nattklubbarna roar sig medelklassen på kvällarna och nätterna med vodkashot efter vodkashot och försöker glömma sin stressiga, meningslösa tillvaro när de halvnakna rör sig till den bultande eurodiscon.

Ibland åker förortsgängen in till Kungsträdgården för att göra upp, och ve den lyktstolpe som fortfarande står upp när de är färdiga. Men förr eller senare åker de också hem. De enda som kallar city för sitt hem är ironiskt nog de hemlösa. Få är de dödliga som inte tar omvägen förbi Klarabergsgatan istället för att gena över kyrkogården eller gå Västra Kyrkogatan på sin färd till Centralstationen. Gravstenarna samsas med slitna kupoltält och primitiva eldstäder. Kraset av krossade spritflaskor i gräset för tankarna till en grusplan snarare än den sista, mjuka vilan. Det var längesedan den sista vanliga gudstjänsten hölls i Klara Kyrka. De flesta antar att de hemlösa använder den som sovsal, men ryktena talar om allt från djävulsmässor till helgonuppenbarelser. Polisen har flera gånger försökt köra bort de hemlösa från Klara Kyrkogård, men de kom alltid tillbaka, fler, fullare och argare, tills man kom till ett outtalat stillestånd. Om polisen lämnar Klara ifred lämnar de hemlösa resten av City ifred. Om gatorna kan liknas vid citys vener och artärer så är Centralstationen hjärtat, och likt blodet som pumpas vidare av hjärtat stannar man inte längre än nödvändigt. I den nygotiska, kyrkoliknande centralhallen sitter duvorna på rad tillsammans med statyerna högt ovanför resenärernas huvud och väntar på att markera sitt stinkande revir ytterligare en gång. De flesta butikerna är igenbommade efter att SJs dåliga ekonomi skapat ockerhyror, men ett par hamburgerkedjor, ett café och en kiosk har höjt priserna och stannat kvar. Nere vid pendeltågsuppgångarna sitter folk på golven bredvid överfulla papperskorgar och väntar på sina försenade tåg. De som tar gången mot tunnelbanan går i små klungor genom den betonggrå, halvupplysta korridoren. Ett par tiggare sitter längs väggen och glor uppgivet på de som skyndar förbi och vars blickar ligger i fjärran hos platser där illusionen av det lyckliga samhället inte knakar i fogarna.

Djurgården

På Skansen får du de trevligaste nationalromantiska upplevelserna, de vildaste vargarna och de största björnarna. Skansenakvariet dras dock med en del problem med underliga försvinnanden av spindlar och ormar och andra smådjur, som inte blev bättre efter ett par underliga dödsfall på andra sidan stan där orsakerna identifierades som orm- och spindelbett. Men det är inte bara gift som gör varelser farliga, och Besläktade bör tänka efter en extra gång innan de ger sig av till Skansen. Vissa djur vakar mycket svartsjukt över sitt revir.

Gröna Lund lever och frodas - trots en del olyckor på deras åkattraktioner väller folk dit. Men denna barnens oas är inte helt ’ren’… Lätta droger gör en snurrig lika enkelt som Pop-Expressen, och på en plats där nöje kan köpas för pengar finns även prostituerade minderåriga som tar betalt i sockervadd och choklad. Ibland kommer människor i grå rockar och bjuder barnen på godis fyllt med sömnmedel och leder iväg dem. Spökhuset är lika populärt som alltid; folk går in och får en adrenalinkick. Men allt verkar inte gå helt rätt till i detta hus, det sägs att folk har försvunnit, men att det mörkas av Gröna Lund och media. Dessutom så händer det att folk vacklar ut trötta och inte riktigt verkar vara sig själva.

Frihamnen

Frihamnen, platsen att ta sig till om man vill åka till Finland, Baltikum, importera varor, få tag i illegala invandrare, smuggla människor eller bara träffa fnask. Dagtid är hamnen ingen farlig plats, här rör sig lotsar och tullare vant, och alla är köpbara. Svensson passerar Siljas kontroll, köper billig sprit och åker hem igen. På kvällen, sker många affärer i skydd av mörkret, och här kan du få tag i det mesta. Även om det vanligaste är trafficking och människosmuggling, är det också en bra plats för mat, exotiska djur, droger och steroider.

Östermalm

Den Stora Stadsbranden förändrade de sydöstra delarna av Östermalm för alltid. Det som en gång var överklass är nu ghetto. Det är få som rör sig här frivilligt; husen ligger i ruiner brinnande gamla oljefat är det enda som lyser upp husresterna där langare, knarkare, prostituerade och alkoholister har funnit en fristad. Det forna vackra och rika Strandvägen, är numera ett område där man bara rör sig om man måste, helst beväpnad och i en välskyddad bil. I ghettot går det rykten om slingrande tentakler som söker sig upp ur vattnet och drar ner de som vågat sig för nära stranden. Man undviker hela området, det är inte längre säkert. Då och då ser man tungt beväpnad polis i området, men många frågar sig vad de gör där, det sker ingen förbättring alls. Långt in i ghettot kastar Fenixtornet sin mörka, provocerande skugga, som påminner de boende om ett liv som de sedan länge förlorat. Ett fåtal besökare lyckas böja sina nackar så långt bakåt att de kan blicka mot skyn och skymta gargoylerna på toppen av Skandinaviens högsta skyskrapa, men de som gör det gör sällan om det. I Fenixtornets fulla, glänsande majestät är det svårt att inte känna sig liten. Förminskad. Underlägsen. Hur kunde det bli av, det här galna projektet? En renässans för Östermalm, påstod ivrarna. En skamfläck på Stockholms siluett till en gigantisk kostnad, menade motståndarna. Älskad av få, hatad av många, men motståndet var, naturligtvis, meningslöst. Övriga Östermalm är som det alltid varit, och efter ”olyckan” så har priserna stigit i höjden och enbart de med väldigt gott om pengar har råd att bo där. I närheten av Karlaplan ligger ett dagis för de rika barnen. ”Solrosen” ser oansenligt ut, och finns det då någon anledning för civilklädda väktare att patrullera utanför och se till att ingen obehörig rör sig där? Området mellan Stadion och Tekniska Institutionen har blivit en samlingsplats för dem som drömmer om snabba pengar. Stadens största kasino, Casino Juvel, ligger här tillsammans med ett antal mindre speletablissemang, biljardbarer och strippklubbar. Och likt fårtickan som suger näring av trädet finner man även flera pantbanker och mindre respektabla låneföretag.

Vasastan/Norrmalm

Vasastan och Norrmalm är bland de bästa ställena i centrala stan att bo på. Ett stort bestånd av fastigheter väster om S:t Eriksgatan men söder om Karlbergsvägen har köps upp av Filadelfiakyrkan, som påstår att ett starkt ökande medlemsantal har gett dem ökade materiella resurser. Sanning eller ej, om du lever i äktenskap, blir medlem i Filadelfiakyrkan och regelbundet går på förkunnelsemöten kan du få hyra en lägenhet hyfsat billigt, vilket har lockat många till församlingen. Kyrkan har organiserat ett frivilligt men förvånansvärt tungt beväpnat medborgargarde som patrullerar området om kvällar och nätter. Polisen är tacksam för avlastningen och låter dem skipa sin egen rättvisa så länge de håller en låg profil. Brottsligheten är näst intill noll, gatorna rena och ljudnivån låg. De homosexuella, ateister och religiöst oliktänkande som blivit bortdrivna från området är dock inte lika tacksamma. Norr om Karlbergsvägen och öster om S:t Eriksgatan ligger ett stort antal välmående bostadsrättsföreningar och många gator har gjorts om till gågator. Här fungerar gatlamporna, här finns det bra skolor, och varje vrå är kameraövervakad. Den inhägnade och privatiserade Vanadislunden är en av de få parker i staden där kvinnor och barn kan känna sig trygga även i ensamhet, och det har blivit mycket populärt bland de välavlönade kvinnorna i staden för att umgås och skapa nätverk.

Området mellan Observatorielunden, Tegnérlunden och Vasaparken är mer multietniskt än många andra delar av innerstaden. På ytan ser allt prydligt ut. Italienska och ryska män i dyra kostymer bor här och kör runt sina fina bilar med anorektiska, hårdsminkade älskarinnor. Brasilianska och japanska kvinnor med hårda blickar och Gucci-kavajer går med sina följen av unga män med mobiltelefoner och anonyma portföljer. Här ligger den exklusiva cigarrklubben Casa de Cienfuegos, ett par mindre casinon och många populära restauranger. Men många viskar att brottsligheten är för låg i området, och en del av krögarnas vinster verkar gå någon annanstans än till skattesedeln. Vill du ägna dig åt fysisk aktivitet så är Vasaparken platsen för dig, oavsett om det gäller fotboll, jogging eller misshandel. Området kring Stadsbiblioteket och Observatorielunden är ett kunskapscentrum både dagtid och nattetid.

Den attraktiva mark där Gamla Observatoriets slitna, grå byggnad står har överlevt fler än ett av byggföretagens försök att få rivningstillstånd. Byråkraterna hänvisar till en tveksam k-märkning, och till faktumet att byggnaden faktiskt fortfarande används. Slutna akademiska sällskap och astrologiska ordnar har sina sammanträden här med hänvisning till tradition. Den kringliggande Observatorielunden är förfallen och inget ställe man gärna går i på kvällarna. Konstigt folk samlas där och det är svårt att veta vem man bör skrämmast mest av: de som går och pratar med sig själva med en kniv i handen eller de som går fram till dig med en handskriven bok och vrålar i ditt ansikte om Invasionen och Experimenten. Vad har Odenplan gjort för att dra till sig religiösa kultister likt hur ett ruttnande kadaver drar till sig flugor? Vilken avgrundsdjup brunn av förtappelse döljer sig bakom den alldagliga ytan? Här knackar Jesu Kristi Lamm oförtrutet dörr för att rädda de sista själarna. Här håller Den Sista Nattvardens Förkunnare sina brinnande torgmöten inför de trötta och likgiltiga kollektivtrafikantera. Här tågar Domens Väktare med sin skog av facklor sent om nätterna, och mässar med dystra stämmor böner över en värld bortom allt hopp om frälsning.